Recensioner - Hjorthmusic

I ”Närkelynnet” spelar David Levi, skådespelare och regissör på Martin Mutter, upp en tragikomisk fantasi av hur det kan ha gått till när Hjalmar Bergman skrev sitt kåseri ”Om Örebrobekanta och bekanta örebroare”. Här får vi bevittna den försupne och deprimerade, vuxne Hjalmar Bergman som vid skrivbordet i sommarhuset på Dalarö tecknar ned sina minnen från uppväxtens Örebro. Då och då sveps han med och med mössan på blir han en yngre, berättarrusig och bekymmerslös version av sig själv.

Med sin älskade farmor vid sin sida tar han oss med längs Örebros gator sent 1800-tal för att möta de människor som präglade hans liv och hela staden. Lite är det som att lyssna på den där äldre släktingen som bemästrade berättarkonsten och därför gärna fick fritt spelrum åt sina utläggningar om ”förr i tiden”.

Och David Levi är en god berättare – med små gester, dialekter och tonsäkerhet lyckas han ringa in de Bergmanska karaktärerna. Ibland är det så pricksäkert att min omedelbara reaktion är ”Jaja, den gubben!”, trots att jag förstås inte träffat någon av dem.

Texten ”Om Örebrobekanta och bekanta örebroare” gavs ut som bok av Nerikes Allehandas förlag 1983. Men den publicerades först i Svenska turistföreningens årsskrift 1930. Det är ett av Hjalmar Bergmans kåserier, men med dagens ögon skulle den likväl kunnat passa in Spanarna i P1 på Sveriges radio. Det som först ter sig som minnesanteckningar om händelser och personer som gjorde intryck på den unge Hjalmar Bergman mynnar ut i ett försök att fånga det speciella lynnet hos oss örebroare – Närkelynnet.

Och det är en spaning som gör mig glad – något som jag förstått ligger i mitt lynne att sätta pris på. När jag promenerar hemåt genom Wadköping är det med en känsla av att ha kommit Örebro lite närmare.

Sofia Gustafsson